KROKSJÖ var länge en stor by med skola, affärer, bagarstuga, poststation, skräddare, sömmerska, skogshuggare, taxi, timmerkörare, hemmansägare, snickare, skomakare, herrfrisörer, slaktare, man bad till Gud i två kapell och i Folkets Hus dansade ungdomarna några år, det fanns gott om genvägar och kärleksstigar genom gammskogen. Som mest bodde det 150 personer i byn, år 2007 bor 23 personer i byn.

Många av husen är kvar, men det mesta är borta. Hur som helst lever människorna i Kroksjö ändå kvar som poetiska minnen. Mitt i byn står en tom men ännu fin skola, affärerna är borta och det går inte längre att köpa smör, karameller, sockerdricka och skjortor och i affären pratade man en stund med grannarna.

I byn har man arbetat i skogen, man har träffats, haft fester. Allt fint började när den förste nybyggaren 1780 vandrade in i Kroksjö, som på 1700-talet var en ren vildmark. Han hette Bryngel Larsson (1753-1810), same med finsk släkt. När han kom fanns det gott om vilda djur och fåglar i skogarna, fisk i sjöarna och åarna. I området bodde det då redan några samefamiljer. På vissa ställen är berggrunden rena urberget mer än tusen miljoner år gammal...

Än i dag kan man se var samerna bodde med sina renar, det finns flera så kallade lappvallar runt omkring Kroksjö på en linje från söder och rakt norrut. Sannolikt talades det tre språk i Kroksjö på 1700-talet - samiska, finska och svenska. Senare började byborna använda egna ord som utvecklades till en dialekt.

Men på 1960-talet behövde övriga landet arbetskraft och då började flyttlassen rulla ut från Kroksjö, omkringliggande byar och gårdsställen. Ungdomarna flyttade, flera av dem brukar återvända till sina hem under sommaren och hus renoveras, kanske flyttar man tillbaka till bergen, myrarna, träsken, sjöarna och den mystiska skogen.

En person som vandrade in i byn i slutet av 1800-talet vet man väldigt lite om. Sin rätta identitet avslöjade han aldrig för någon i byn. Varifrån han kom fick ingen veta. Men de som fortfarande minns honom berättar att han hade helskägg och att han av någon anledning blev utvisad från Norge. Han skulle även ha varit släkt med någon i Norge som tillhörde en gammal och fin familj. Det kan vara sant men också en liten bluff. Han hade i varje fall varit sjöman och rest till Sydamerika.

I Kroksjö gick han omkring och sålde olika saker i gårdarna och flera somrar vaktade han hästar. En gång lånade han tio kronor och betalade tillbaka vartenda öre och han lär dessutom ha samlat in mat och kläder och gett bort alltihop till en fattig familj med många barn i byn. Mannen ägde en stor hund som hade munkorg, han läste mycket och ofta bibeln och han kunde skriva.

Vid ett besök i Vilhelmina skulle han gå över isen på Malgomajsjön en vinter och där fann man honom svårt medtagen och kraftigt nedkyld. Han fördes till Vilhelmina sjukstuga där han senare avled.

Ytterligare en person som bott i Kroksjö, en kvinna i 50-årsåldern, lär ha blivit utskickad från Norge. Hon bara dök upp i byn en dag i ett hus, stannade ett par år, gifte sig och flyttade därefter till en annan by inte långt från Kroksjö.