KROKSJÖ - en skogsby på Stöttingfjället
Klicka på en bild så blir den större!

BildBild
En samekåta på Skansen i Stockholm. Det fanns gott om samer i trakten
på 1700-talet, då den första nybyggaren kom till Kroksjö.

KROKSJÖ var länge en stor by med skola, affärer, bagarstuga, poststation, skräddare, sömmerska, skogshuggare, taxi, timmerkörare, hemmansägare, snickare, skomakare, herrfrisörer, slaktare, man bad till Gud i två kapell och i Folkets Hus dansade ungdomarna några år, det fanns gott om genvägar och kärleksstigar genom gammskogen. Som mest bodde det 150 personer i byn, år 2007 bor 23 personer i byn.

Många av husen är kvar, men det mesta är borta. Hur som helst lever människorna i Kroksjö ändå kvar som poetiska minnen. Mitt i byn står en tom men ännu fin skola, affärerna är borta och det går inte längre att köpa smör, karameller, sockerdricka och skjortor och i affären pratade man en stund med grannarna.

I byn har man arbetat i skogen, man har träffats, haft fester. Allt fint började när den förste nybyggaren 1780 vandrade in i Kroksjö, som på 1700-talet var en ren vildmark. Han hette Bryngel Larsson (1753-1810), same med finsk släkt. När han kom fanns det gott om vilda djur och fåglar i skogarna, fisk i sjöarna och åarna. I området bodde det då redan några samefamiljer. På vissa ställen är berggrunden rena urberget mer än tusen miljoner år gammal...

Än i dag kan man se var samerna bodde med sina renar, det finns flera så kallade lappvallar runt omkring Kroksjö på en linje från söder och rakt norrut. Sannolikt talades det tre språk i Kroksjö på 1700-talet - samiska, finska och svenska. Senare började byborna använda egna ord som utvecklades till en dialekt.

Men på 1960-talet behövde övriga landet arbetskraft och då började flyttlassen rulla ut från Kroksjö, omkringliggande byar och gårdsställen. Ungdomarna flyttade, flera av dem brukar återvända till sina hem under sommaren och hus renoveras, kanske flyttar man tillbaka till bergen, myrarna, träsken, sjöarna och den mystiska skogen.

En person som vandrade in i byn i slutet av 1800-talet vet man väldigt lite om. Sin rätta identitet avslöjade han aldrig för någon i byn. Varifrån han kom fick ingen veta. Men de som fortfarande minns honom berättar att han hade helskägg och att han av någon anledning blev utvisad från Norge. Han skulle även ha varit släkt med någon i Norge som tillhörde en gammal och fin familj. Det kan vara sant men också en liten bluff. Han hade i varje fall varit sjöman och rest till Sydamerika.

I Kroksjö gick han omkring och sålde olika saker i gårdarna och flera somrar vaktade han hästar. En gång lånade han tio kronor och betalade tillbaka vartenda öre och han lär dessutom ha samlat in mat och kläder och gett bort alltihop till en fattig familj med många barn i byn. Mannen ägde en stor hund som hade munkorg, han läste mycket och ofta bibeln och han kunde skriva.

Vid ett besök i Vilhelmina skulle han gå över isen på Malgomajsjön en vinter och där fann man honom svårt medtagen och kraftigt nedkyld. Han fördes till Vilhelmina sjukstuga där han senare avled.

Ytterligare en person som bott i Kroksjö, en kvinna i 50-årsåldern, lär ha blivit utskickad från Norge. Hon bara dök upp i byn en dag i ett hus, stannade ett par år, gifte sig och flyttade därefter till en annan by inte långt från Kroksjö.


Nystedts affär i Kroksjö.Nystedts affär i Kroksjö.
Nystedts affär på 1950-talet. "Diversehandel" står det på en skylt på byggnaden
till vänster på bilden. Men affären fanns länge i det stora huset till höger.
Foto: Lycksele Hembygdsgilles fotoarkiv.

Kroksjö norrut.Berguvknöjsen.
Kroksjö rakt norrut. Bilden taget "uppe på berget". Här växte det mycket
gräs för djuren och inte långt härifrån var det gott om blåbär. Bild även på Granberget.
Foto: Lycksele Hembygdsgilles fotoarkiv.

Kroksjö rakt österut.
I horisonten ligger Granliden. Precis där
bilden togs har det länge odlats potatis.
Foto: Lycksele Hembygdsgilles fotoarkiv.

BildBild
Grusvägen förbi den sista affären och skolan mitt i byn. Ett tag fanns det kor på
nästan varenda gård.

Bild1Bild
Den här platsen kallas för "Gröbba" och ledningarna i luften vid sidan av
vägen visade att det fanns ström och telefon i husen.

BildBild
Så här kunde det se ut i köket inne i ett 1700-tals hus i Kroksjö. Huset
utan fönster på nästa bild var ett tag en bagarstuga, det är numera rivet.

BildBild
Den sista affären, en populär träffpunkt i byn. Här kunde man köpa
en massa olika saker. Folket Hus försvinner sakta in i skogen.

Bild
Utsikt från "opp i byn". Pingstkapellet finns kvar, och i horisonten kan
man se Alsberget och från det ända in i Norge.

BildBild
Hästar fanns det gott om i Kroksjö. Den här hästen var en
stark dragare som flyttade massor av timmer medan den
levde. Timmerkörarens bästa vän i timmerskogen. Nästa
bild visar "västet vägen".

f
bild
Det gamla båthuset vid Norrån har tjänat ut. Flottningsepoken
är sedan länge över.
Här i Norrån flöt det mycket
timmerstockar då det flottades för fullt.


t
bild190
Granliden reser sig i bakgrunden. I förgrunden syns en
förfallen lada.
En gammal slåttermaskin på en äng väcker
minnen om förflutna tider.


FÖRSTA SIDAN